Årskrönika 2015: Del 1 Sverige

Ska försöka mig på en resumé av året 2015. Herregud vilket år! Jag blev gravid, vi blev en till i familjen och så flyttade vi till Italien. Här kommer första delen av året, tiden i Sverige. 

Fotograf: Lina Östling
Fotograf: Lina Östling

Januari.
På Trettondagsafton tar jag ett graviditetstest och det visar positivt! Vilken lycka! Det känns jättestort och välkommet. Tanken på ett tredje barn har funnits redan sen Julian kom, och nu ska det förhoppningsvis bli verklighet. Vi är direkt ganska säkra på att det kommer bli en pojke. Eftersom vi ska ha gäster samma kväll med stim och stoj med traditionsenliga ”Stjärnan” (ett extremt lokalt ö-spektakel) , inser vi att det kommer att bli svårt att hålla hemligheten. Vi berättar för de vuxna gästerna som är våra närmsta vänner, men håller nyheten hemlig för alla andra och barnen ganska lång tid framåt. Jag har haft två missfall tidigare och vi vet därför allt för väl att ett plus på stickan inte alltid betyder bebis.

Jag har i början av januari en superpepp på alla roliga jobb jag vill göra. Tyvärr går allt i stå eftersom jag får en sån där riktigt seg och långdragen förkylning som sjukvården inte vill behandla eftersom jag är gravid. Får gå och dra på den där länge, och blir riktigt trött på det. Försökte kurera mig med massor av c-vitamin och ingefära.

Mari Strenghielm och Lina Östling kommer på besök för att göra ett hemma-hos-reportage hos oss. Resultatet blir himla fint och säljs till Sköna Hem. Det publiceras i numret som kom ut alldeles i slutet på 2015, och ni kan se de fina bilderna HÄR.

Hälso-054
Foto: Lina Östling

Februari.
Andy får en lång utvärdering av sin chef på jobbprestationen för föregående år. Kommer hem smått chockad över de fina vitsorden och det massiva berömmet han fått. Samtalet avslutas med kommentaren; ”Du är redo för något nytt. Vi vill placera dig på större utmaningar”. Vad det här innebär vet vi inte riktigt, men förstår att erbjudanden om utlandstjänster nu är nära. Känns galet spännande.

Att ta några år utomlands har funnits i våra privata samtal ett tag, ja kanske till och med sedan vi träffades. Det har funnits ett och annat erbjudande också, men vi har väntat på en riktigt bra chans. Skulle vi utomlands skulle det vara för äventyrets skull, något exotiskt och spännande med hög livskvalitet. Dessutom börjar äldsta sonen Rio bli så stor att det snart inte är självklart att han vill lämna Hälsö och sina vänner för att mamma och pappa känner för lite vind under vingarna. Nu jobbar HR-avdelningen på att ordna en bra placering på högre nivå för Andy, och vi kommer ha en bättre chans att vänta på ett riktigt bra erbjudande.

Parallellt drömmer vi om att bygga ut huset. Tvättstugan och badrummet skulle behöva bli större, och så är vi sugna på en glasveranda ut mot havet. Vi planerar och ritar, researcher material. Allt för att dämpa nervositet och otålighet i väntan på besked om jobb. Om vi inte flyttar iväg, tänker vi dra igång nya byggprojekten hemma. Nu hoppas vi ju dessutom att familjen ska utökas, och då behövs mer plats.RioJulian 56v

Jag jobbar på med reportage, skriver mer än någonsin. Barnen varvar sjukdomar med förskolan Pärlan på Hälsö, och så simmar vi och tar det riktigt soft på onsdagarna.

Vi åker på fjällsemester till Åre med kompisar. Har det riktigt bra och skoj och träffar kompisar från förr. Rio gör bra ifrån sig på snowboard och tycker det är kul. Jag, redan med svårigheter att knäppa brallorna, och Julian håller oss på backen och tittar på. Badar balja och äter gott på ett helt magiskt ställe, dit vi alltid längtar om vintrarna; till Fredrik och Lina i stugan i Tångböle utanför Åre.

Skärmavbild 2016-01-18 kl. 11.47.28

Mars. 
Vi åker på fjällsemester nummer 2! Denna gång med Andreas familj för en vecka i Sälen. Jag och Julian badar mer äventyrsbad än vad vi åker bräda. Julian springer mellan rutschkanorna och går inte att hejda. Rio gör framsteg på brädan och åker mycket med pappa. Och så kusinmys i stugan på kvällarna förstås.

Det är hektiskt på jobbet för Andy, så det blir en något kortare semester än tänkt. Det kommer viktiga samtal och det finns nu två olika jobb att välja på. Båda med placering i Stabio, Schweiz, antingen inom sälj eller marknad. Vi ältar detta fram och tillbaka och till slut faller valet på marknad. Andreas tackar ja, och ”The relocation process” drar igång. Alltså hela apparaten att flytta en familj från ett land till ett annat.

Julian fyller 2 år! Tempot i mars rullar på helt vansinnigt och det blir ett lugnt firande hemma med närmsta familjen. Det är fjärilar i magen på fler än ett sätt, bebisen växer och mår bra. Vi gör ultraljud och bebisen ser helt frisk ut! Skriver ett inlägg om det HÄR. Och så känns allt såklart väldigt nervöst och pirrigt med att flytta utomlands. Gör vi rätt? Hur ska det gå för barnen? Kommer vi att trivas? Vad gör vi med huset på Hälsö?

IMG_7835
Foto: Lina Östling

April.
Känns i efterhand som ett enda töcken. Det blev väldigt mycket att göra kring flytten, huset hemma, katt och barn. Allt och alla ska förberedas på flytten. I början av april åker jag och Andy till Varese i Italien för att leta hus att hyra. Vi tittar på ganska många och hittar ett som vi fastnar för speciellt. Vi hälsar också på en skola i Como som vi funderar på för Rio. Mina föräldrar kommer till Hälsö och tar hand om barnen medan vi är borta. Barnen saknar oss mycket.

Andys start på nya jobbet blir snarare än vad vi kunnat ana. Han ska installera sig redan den 20 april! Jag och barnen kämpar på hemma själva, med avslutande av mitt jobb, flytt och förberedelser. Andreas börjar veckopendla (!) mellan Hälsö och Schweiz.

Skärmavbild 2016-01-18 kl. 12.42.12

Jag och Rio åker ner till Italien för att titta på hus och skola, denna gång tillsammans med honom. Vi är ganska säkra på att ta det huset som vi börjat kalla ”Ödlehuset” eftersom det fanns söta små ödlor där.

Vi säljer den älskade båten…

elsapahalso.se

Maj.
Flyttracet går in i nåt slags upplopp. Andreas bor tillfälligt i Como och jobbar i Stabio, Schweiz. Han kommer bara hem till Sverige vissa helger. Vi ska precis tacka ja till ”Ödlehuset” i Varese när vi få reda på att det ligger granne med ett mentalsjukhus. Vi drar öronen åt oss och house hunting process startar om igen. Vi budar på flera hus att hyra, men får inget napp. Tiden börjar rinna ut för oss, vi ska flytta den 30 maj men har fortfarande ingenstans att bo!

Magen växer men jag hinner inte tänka så mycket på det. Rio fyller 6 år och firar med kalas på Bushuset med sina kompisar.

Vi har avskedsträffar och kalas med våra familjer. Det är mycket hårda klumpar i halsen, våta ögon och återhållen gråt. Jag säger farväl till min farmor, 98 år, eftersom varken hon eller jag är säkra på att vi ses igen. Lillebror i magen kommer att födas i Italien och när vi väl gett oss av har jag kommit så långt i graviditeten att inget flygbolag vill låta mig flyga hem och hälsa på igen. Bebisen ska komma samtidigt som skolan startar så vi vet att när vi väl kommer iväg har vi ingen möjlighet att komma hem och hälsa på förrän till jul.

Vi säger också hejdå till vänner och bekanta på Hälsö på olika sätt, bl.a. med en afterwork/öppet hus som blir precis så som livet på Hälsö är när det är som bäst; alla husets fönster och dörrar öppna, sång och musik, spontana vänner och öbor på besök och sena nätter. Det blir en magisk eftermiddag, kväll och natt. Dagen efter är mycket tung med tårar och ångest över att vi ska lämna allt detta fantastiska.

Vi lämnar tillbaka Andreas tjänstebil och jag skaffar en hyrbil istället. Sedan bestämmer jag att vi ska bila ner till Italien istället för att flyga. ”Det blir bättre för katten så”. Så då lämnar jag tillbaka hyrbilen och så köper vi en jeep med plats för hela familjen istället.

Flyttfirman kommer och packar in allt vårt bohag i sin lastbil. Jag har skickat barnen till svärföräldrarna och kör stenhårt två dagars packning med flyttgubbarna. De är mycket nervösa över att jag ska föda där och då på grund av tempot jag håller. Jag vinkar av dem och står kvar i ett tomt hus alldeles ensam. Det känns mycket sorgligt.

Skärmavbild 2016-01-18 kl. 12.42.50

Sista tio dagarna i Sverige bor jag och barnen på luftmadrasser med bara det allra nödvändigaste ihoplånat av grannarna (tack Lina & David!!) Det går över förväntan!

Fredagen den 29 maj är barnens sista dag på Pärlans förskola. Jag syter något vansinnigt för att säga adjö till denna trygga punkt i tillvaron. Andreas är hemma och vi går dit för att bjuda på avskedsglass, hämta hem barnen och säga hejdå. Jag är helt rödgråten innan vi ens kommer dit. Pedagogerna och barnen har gjort så fint, de har dukat långbord och gjort en massa italienska flaggor. De har också gjort varsin bok till Rio och Julian med teckningar och hälsningar. Behöver jag säga att jag gråter ännu mer?

Vi sätter oss i bilen, som är så knökfull att dörrarna knappt går att stänga, och kör iväg. Snart kör vi ombord på Kielfärjan i Göteborgs hamn som ska köra första biten åt oss.

Nu början resan mot det nya livet i Italien!

Liknande inlägg

1 comment

  1. Tyvärr blev jag jättebesviken när jag läste detta inlägg och såg att du sprider fördomar om personer med psykisk ohälsa. Vad är det för fel med att bo nära ett mentalsjukhus? Skulle ni struntat i att flytta till ett hus som ligger nära ett somatiskt sjukhus också?? Fy vad fördomsfullt! Läs på om psykisk ohälsa tycker jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *