Time to make a change

Har senaste veckan känt mig mycket förtvivlad över sakernas tillstånd. Jag mår så dåligt av att se nyheterna just nu. Det är så oerhört mycket elände och elakheter. Jag står inte ut! Jag har bilder och röster inne i mitt huvud som etsat sig fast, de går på repeat och jag måste arbeta med att trycka bort dem varje dag.

Bland annat är det bilden av en intervjuad afrikansk kvinna. ”Jag grät när jag såg mitt ofödda barn” ekar i mitt huvud, det är flera dagar sedan jag såg inslaget på nyheterna. Men jag får det inte ur skallen. Hon berättar om hur hon blivit utsatt för en gruppvåldtäkt. Samtidigt som hon blir våldtagen blir hon brutalt misshandlad. Hon är gravid i åttonde månaden. Och det sista jag hör av intervjun är när hon säger: ”Jag grät när jag såg mitt ofödda barn”. Jag behöver nog inte precisera mer för er vad som hände.

Sedan är det barnporrhärvan i Borlänge som avgjordes i rätten tidigare i veckan. En man har spridit barnporr på barn som blir våldtagna. Ibland fastbundna. Vissa av filmerna är av barn så små som spädbarn. Och de som tagit emot filmerna är kvinnor runt om i Sverige. Han döms till ett års fängelse och kvinnorna till villkorliga domar. Ska vi inte ha livstid på sånt?

Hur kan vi göra såhär mot varandra??

Jag vill göra skillnad.

Alla kan göra något. Och om alla gjorde något skulle världen bli bättre. Det är inte man eller någon som ”borde göra något åt det” – det är du och det är jag. Inte sen, inte kanske imorgon och inte en annan dag – utan idag.

Världen förlorar varje dag som vi tvekar. En fyraåring har just förlorat livet för att vuxnas civilkurage inte fanns där. Kan ni förstå det oerhörda i det?? Vi blundade för vad som hände, han sprang skräckslagen in i skogen men kom inte undan. De hann ifatt honom och slog ihjäl honom.

En fyraåring! Han är en sådan liten människa! Han är bara drygt en meter hög, han är så mycket barn det går att bli. Och vi har haft ihjäl honom. Vi = den här världen. Och sneglar vi ner mot Afrikas horn är detta bara ett litet människoliv i en ström av andra små människor som dör varje dag.

Idag har jag anmält mig som guide för ensamkommande barn och ungdomar i Göteborg. Om jag kan vara en kompis/mentor och kunna hjälpa en enda människa till något bättre så vill jag inte för mitt liv missa den chansen. Då har jag förhoppningsvis gjort skillnad i världen. Och då är vi ett steg närmare en bättre värld. Tänker mycket på mitt fadderbarn Somaila i Mali idag. Jag hoppas verkligen att mitt bidrag hjälper honom.

Jag vill göra skillnad. Jag måste. För det är min plikt som människa.

Liknande inlägg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *