Elsas drömmar

Detta är en av dom. Tanken är att denna skulle få byggas nedanför huset vid sidan av en liten snickarlänga. Någott för henne, och något för mig. Glömde nästan nämna att den marken är ju ännu inte vår tomt, men sådant trams stoppar inte drömmar, inget är omöjligt ju. //Andreas

Läs mer

Trädgårdsvecka: Kli i fingrarna!

En höst passerade. Jag gick med barnvagn på Nya Varvet och funderade på hur livet i hus skulle bli. Och packade hela bohaget i flyttlass. När vi kom till ön var det snö och den 19 december 2009. Inte mycket att gå ut i trädgården och fixa i med andra ord. Hantverkarna lade om vårt tak, ackumulatortanken gick sönder, hela huset höll på att frysa sönder och samman – och jag med. För att inte tala om lille Rio 7 månader. Det blev en vargavinter och snön ville aldrig ge med sig. Innan våren kom fick vi (Anders och Martin) iallafall färdigt räcken till altanen och en ny balkong. Så i maj får jag äntligen lite tid till att börja med trädgården! 


Ni kan tro att det kliade i fingrarna! 


Jag hade gjort en ganska ambitiös samling av krukor och korgar med trevligheter i till den gigantiska altanen och nu kom turen till trädgården – yes! Här står jag längst ned i hörnet vid körsbärsträdet. Syrenerna är nog uppåt en fyra meter. 

En ginst (?) mitt i allt det gröna. Har faktiskt fått stå kvar. Tycker egentligen inte så mycket om det här stycket buske. Men den gör mig lite glad på våren när inget annat blommar ännu.

Den här bilden är tagen från hörnet liksom, upp mot altanen. Svårt att urskilja vad allt är för något i djungeln. Jag har inget emot det vilda uttrycket i en trädgård, inte alls. Det gör den så mycket mer spännande. Men här faller det liksom tycker jag. Smälter ihop till ett enda sammelsurium. 


Men titta! En tulpan! 

Och en jädra massa syrensnår, kirskål, maskrosor och hundkex. 

Taget från hörnan. Får lite känslan av att väggen håller på att falla in…


….och att den här smygande håller på att äta upp gräsmattan


Kolla! Hittat vinbär! Sparas.

Det är ett spännande jobb att få ta över en övergiven trädgård. Man vet ju aldrig vad man ska hitta. Och tipset från alla som har trädgårdsvett är: 
Vänta med att röja tills du vet vad som finns! Sätt inte spaden i en trädgård du inte vet något om. 
Jag lydde detta råd fram till den 22 maj. Då tyckte jag att det som skulle komma att titta fram hade visat sig. Någon tulpan här, någon bärbuske där. Nu visste jag vad jag ville spara och vad som skulle bort. Let the practise begin…
Posted by Picasa
Läs mer

Trädgårdsvecka: Starten

Vad hade jag då att jobba med? En djungel! Det blev bara värre ju längre man kröp in. Aldrig hade jag kunnat tänka mig att det skulle vara ett sådant tidsödande jobb att rensa och förbereda jorden för att någonsin kunna hysa något annat än vilda syrensnår i framtiden.

De här bilderna är tagna den 24 augusti 2009. Vi var och tittade på huset och klockan blev mycket så det är närmare niotiden på kvällen. Dessutom taget i all hast (jag hade Rio i sele på magen) med mobilkamera. Om ni har svårt att förstå var ni är/hur saker förhåller sig så kommer jag att förklara det senare med före och efter bilder, när detta är före. Thank god.

Den här bilden tas med armarna in över grinden (trespassing). Den stora altanen har inget räcke som synes. Inte heller något staket eller liknande mot gräsmattan, fritt fram för barn att krypa rakt över kanten och ramla rätt ner på huvudet alltså. Häcken mot havet är riktigt tät och slyig. 

Sträckte man armarna likt tre meter långa svängbara teleskop (trespassing again) fångar man trädgårdens hörn. Riktigt täta väggar här. Här kan ingen kika in inte! Ett underbart härligt tillhåll för mygg! Bara en liten del av gräsmattan får solljus mitt på dagen, resten ligger i sin egen skugga. 

Den här är tagen på utsidan av staketet (puh, no trespassing any more). Det spretar inte ut mellan spjälorna så farligt faktiskt. Men det är högt och hänger över en del. 

”- Man ser havet!” tänkte jag. Det andra får man väl ta itu med liksom…  

Ja, här bakom är det! 
Fortsättning följer
Läs mer

Trädgårdsvecka: Drömmen om en trädgård

Ledsen för lite helguppehåll, we´ve been busy. Med bland annat trädgårdsstök! Jag har planterat de allra sista grejerna faktiskt. Mer om vad och var senare. Jag tänkte spinna vidare på den här utmaningen jag antagit… och därmed fortsätta med trädgårdsveckan
Posted by Picasa
Jag insåg alltså att eftersom vi trivs bra på Hälsö och inte har några som helst funderingar på att någonsin flytta härifrån, skulle jag få nöja mig med den ytterst trånga lilla trädgården som finns. Och göra det bästa av den helt enkelt. 
Hösten 2009 när vi bestämt oss för att köpa huset gjorde jag en önskelista på sådant som jag längtade efter att ha min egna trädgård. Den såg ut såhär: 
  • Rosen ”New Dawn”
  • ”Fisketången-rosen” en speciell ros jag bara sett i trädgården i Kungshamn. Liknar persisk gulros. 
  • Lavendel
  • Krasse
  • Kaprifol, den vilda
  • Tulpaner
  • Röd lönn eller liknande
  • Lilla blåa vårlöken Scilla
  • Daggsalvia
  • Allium
  • Klematis
  • Vildvin
  • Gul klätterros
  • Riddarsporrar
  • Smultronschersmin
  • Lammöron
  • Isop
  • Pioner
  • Liljekonvalj
  • Pärlhyacint
  • Magnolia (Andys önskan)
Eftersom man ska följa sina drömmar bestämde jag mig för att detta skulle få lägga grunden till hur jag bygger upp min trädgård. Det går ju inte att blanda riktigt hur som helst, men med det här i bakhuvudet försöker jag anpassa mina drömmar efter förutsättningarna. Där har ni liksom bakgrunden. Och hur gick det sen då? Det berättar jag om imorgon. Godnatt! 
Läs mer

Trädgårdsvecka: Krönika

Drömmar om en trädgård
Äntligen blev jag och Andreas med hus! Äntligen skulle jag få en egen trädgård! Men det blev väl inte riktigt som jag hade tänkt det. 

På något sätt måste jag ha sett förbi tomtkartan och tillhörande siffror när vi tittade på mäklarens prospekt. Tomtarea: 297 kvm. Ni läste rätt. Inte ens 300 kvm. Som ni förstår upptar huset det allra mesta av de kvadraten. Över till trädgård blir en liten triangel på husets södra sida som uppgår till kanske 25-30 kvm.

Jag tror att jag måste tänkt som i många andra situationer i mitt liv;
”-Jaja –  det ordnar sig!” viftar avvärjande med handen, ruskar lite på huvudet och ler.

Detta betyder ungefär:
”- Skit i det nu! Nu sätter vi igång, så löser vi det där på vägen!”

Och förklaras med:
”- Jag har ingen lust att tänka på problem nu!! Det ordnar sig säkert på vägen. Kom igen katten – det svänger ju!”

När jag tänker efter så går det här som en röd tråd genom mitt liv. Kreativ problemlösning, envishet, uthållighet och tålamod blir konsekvenserna av den här inställningen till livets utmaningar.

När jag var 13 år tog jag mig an en fullkomligt vild ponny. Hästen var ökänd i de flesta kringliggande kommuner och klassad som nevrotisk, lynnig och farlig. Hon var lite märklig i början, det tyckte jag också. Men när jag lämnade henne ifrån mig ett par år senare var hon lugn som en filbunke, balanserad och med rätt muskeluppbyggnad. Men jag kan ibland fortfarande undra hur i hela friden jag tänkte när jag tog hem en häst som gick mer på bakbenen än på alla fyra.

Några år senare tyckte jag att Jönköping var lite litet och tänkte se mig om en smula. Läsa spanska hade jag aldrig gjort, dock franska och tyska. Franskan var så himla komplicerad och tyskan var  hård, så jag tänkte: Jag provar något nytt! Kvällskurs i spanska var inte aktuellt. Nä, jag skulle flytta till Spanien för att lära mig där, på plats. I autentisk miljö. Min mamma fick stora skälvan när jag deklarerade idén. Augusti 2002 drog jag till Barcelona för ett halvårs studier i spanska. Ensam. Utan ett enda spanskt ord i vokabuläret.

Det gick rätt bra också till slut! Jag stannade i ett år och jag pratar riktigt bra spanska. Mission accomplished. Men jag kan erkänna att det var rätt tufft ibland.

Ungefär som det var med det här huset. Jo, ja, det skulle nog gå att få fint tänkte vi när vi gick här på visning en kväll i sen augusti 2009. Det var ju precis hur mycket som helst att göra och vi hade en liten bebis på 3 månader, men ”det löser sig nog på vägen!” Såhär 1,5 år senare har det ju faktiskt gjort det. Med j*vligt hårt arbete, ändlöst med kärlek och alla korvöron vi någonsin kunnat vaska fram.

Så då vore det ju katten om jag inte kunde få till en prunkande trädgård trots siffrorna 297 kvm på ett papper! Bah!

Jag har antagit utmaningen.

Läs mer