Lite sur. Och hortensia.

27 Aug, 2014

 

IMG_5362 IMG_5351

Bakom den här grinden finns en av mina rabatter. Här står en kaprifol som slingrar sig ut (och behöver få ett ordentligt stöd som inte rasar…). Och bredvid kaprifolen växer mörkblå riddarsporrar av sorten ”Black Knight”. En fantastisk färg! Djupt, djupt mörkblå med svart pistill. Jag älskar den!

Men. Den är kinkig. Får lätt mjöldagg. Blir lätt gul och dasig. Vissnar när den blommat färdigt och då blir den… Fruktansvärd! Det ser bara skräpigt och höst och visset ut, redan i slutet av juli. Den där rabatten passerar man hela tiden, så den skulle verkligen vara vacker hela tiden. Just de här riddarsporrarna är inte helt lätta att hitta (just den färgen alltså), och i våras när jag sprang på några stycken köpte jag dem och tänkte; ”jag ger det en sista chans. Klarar de sig inte bättre de här gången så struntar jag i det”. De klarade faktiskt den torra sommaren, tack vare generös vattning.

Men. Nu står de där. Totalvissna. Urtråkiga. Hela rabatten ser vissen ut. Så nu funderar jag på att sätta något annat där. Helst något som är grönt och blommar hela säsongen, från tidig vår till sen höst. Skulle gärna vilja ha fler pioner någonstans i trädgården. Men kanske inte här? De ser ju magnifika ut när de blommar, men lite skräpiga när de blommat över eller om regnet gått hårt åt dem.

Så nu funderar jag på hortensia. Jag är lite kluven till dem. De är lite too much för min smak egentligen. Men också hänförande. De blommar ju så att man tappar andan. Och vem kan motstå det…

Vad tycker ni? Vad har ni för erfarenheter av hortensia? Och hur är det med färgerna, kan man få den att ”ändra” färg till det man önskar? Ska jag välja vit, blå eller röd? Rosa tror jag inte. Jag och rosa… är inte alltid sams.

Help me out!

Följ mig på bloglovin!

26 Aug, 2014

 

 

Har förstått att flera skulle vilja ha mig i sitt bloglovin-flöde. Vad roligt! Klicka på damen så ordnar det sig.

När lugnet lagt sig

26 Aug, 2014

IMG_8008
IMG_8009
IMG_8012

När sommaren blir andra hälften av augusti. De flesta sommargästerna har gett sig av. Alla barn har börjat skolan. Mina egna börjat förskola. Lugnet lägger sig. Tystnaden kommer åter. Och den är min vän. Efter den sommaren inser jag hur mycket jag saknat den. Tystnaden. Lugnet. Ensamheten.

En promenad runt ön i rask takt som rensar huvudet. Snabbt i baddräkten och ner i det svala, friska vattnet. Upp i badrocken och sedan på med kaffet. Jag och katten.

Sparsmakat

25 Aug, 2014

IMG_6344

IMG_6343

Oh well. Mannen åkte till jobbet med den enda bilen vi har. Kvar blev jag med ett tomt kylskåp. Magen började kurra vid tolvtiden och jag gick på jakt.

Där gick jag bet. Det fanns absolut ingenting hemma att äta. Lite snabbnudlar iallafall, försöker ni. Nä. Inga snabbmakaroner. Ingen pasta. Inget bröd, inget pålägg. Lite konserver och en halv bit knäcke. Vad göra? Sill, tänkte jag. Det har jag alltid hemma. Det får bli sill!

Var liksom inte sugen, men. Det är ju omega 3 ändå. Vad mer då? Gick en vända i trädgården. Vinbär? Till sill? Nää… Krusbär? Nä… Jordgubbar? Till sill?!? Nä, okej då. Men sallad då? Jo, det går an.

Men det värsta var att kaffet var slut.

Lurad

18 Aug, 2014

 

Ringde min pappa för att gratulera honom på födelsedagen. Frågade hur han haft det under dagen och så. Jodå, det hade varit bra. Han hade gjort sånt han gillar och ätit gott. Blivit gratulerad. Bland annat av Mauro Scocco. ?? Med en liten grattis-sång. ”Känner du honom eller?!” Ja, typ. Det här lät helt osannolikt. Men det fanns ett kryphål. Och eftersom jag inte kunde få det konfirmerat så fick jag låte det hänga i luften. Artig som jag är ville jag inte döma ut honom totalt som en lögnare. Men tillade ändå att detta tror jag inte på förrän jag ser det.

Skärmavbild 2014-08-17 kl. 22.16.57

Givetvis lurade han mig. Det var visserligen en riktigt fin film han fått. Med Mauro. Med födelsedagssång, med farsans namn på notbladet och allt. MEN. Mauro grattar ALLA viasats kunder. (Och här kan man ju fråga sig om det är jag eller farsan som är lurad!)

Den här sommaren

17 Aug, 2014

 

Det här är barndomssomrar för mig… Att sitta, ligga i den lilla båten och låta handen ligga i vågskvalpet – mm! Det bästa som finns. Att betrakta vattnet som susar förbi, känna det mellan fingrarna. Himmelskt och taktilt.