Blev så inspirerad

att vi inte kunde vänta längre på att få se hur vårt golv i vardagsrummet (framtida matsalen) såg ut. Så vi rev ut den gamla parketten på 1 timma och under dolde sig detta. Ibland är inte livet en ask gelehallon, denna gången så har tiden gett upp hoppet om detta golv. Det har målats, spillts, brutna brädor mm. Om de bara visste vad lite oförsiktighet ngn gång på 50 talet kunde skapa en liten besvikelse 2010. Golvet har legat i 120 år, är det inte fantastiskt att vi människor i mer avseenden en detta i livet skalar av lager för lager för att hitta det äkta och genuina, det som har ett arv och en historia. Vi strävar efter en orginell känsla och uttryck. Så har det inte alltid varit, när golvet blev förstört så regerade det moderna. Hantverk och trä förlorade sitt värde för att ersättas med plast och masonit. Rena släta ytor och smala lister. Som jag läste i en artikel, vad kommer de säga om oss 2060? Förmodligen kommer de inte tro vi var kloka som tog bort alla plastmattor och masonitplattor. På samma sätt som vi förkastar 70 talets gillestuga så kommer de förkasta vår pärlspont, alla fräsda detaljer och våra platasbyggda möbler. Hemsk tanke när vi ger hela vår själ i arbetet att förädla detta gamla fiskarhus. Jag har ofta tänkt på arbetet med detta huset att det skall bli ngt vackert vi kan lämna efter oss, ett slags arv till historian, ngt beständigt att ge vidare till andra generationer. Vi är 3e generationen i detta hus gissar jag, det får mig att vörda männen och kvinnorna innan oss. Deras arbete och livsöden intresserar mig. Ngn har setat där vi sitter, slitit på samma trösklar mm ngn gång i slutet på 1800talet. Kan ge vad som helst för att klippas tillbaka till den tiden för en dag.


Posted by Picasa

Liknande inlägg

1 comment

  1. Men går det inte att återanvända? Måla, eller slipa ner och göra nytt ytskickt på? Så himla dåligt såg det ju inte ut att vara… JN

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *