I söndags

 

IMG_1554

Ja, här ligger jag med mina svullna gravidfötter. Det är söndag. Andreas håller på med senaste projektet; kakling i köket. Mer om det senare. Jag och Rio får roa oss själva den här dagen. Jag har den här dagen gått över tiden 7 dagar och jag är fullständigt less på just det faktum. Har problem med foglossning och ont både här och var, samt att benen och fötterna svullnar. Så när den här bilden tas har jag placerat mig i soffan i arbetsrummet tillsammans med katten. Rio inviger den nya griffeltavlan som Andreas målat och satt upp på min beställning (ja, han är fantastiskt snäll, Andreas. Och ja, jag håller honom sysselsatt. Men han behöver lite olika projekt för sin rastlöshet. Kakelgrejen är nästa… Mycket praktiskt att ha en sån där man med en aldrig sinande energi).

Griffelltavla ska funka som anslagstavla och moodboard. Nu har jag flyttat hem kontoret eftersom jag ska vara en del föräldraledig. Jag kommer att fortsätta jobba, men anpassa mig efter bebisen. Då kändes det skönt att göra några uppdateringar  i arbetsrummet. Det är inte färdigt ännu, så jag ska återkomma till detta. Lite roligt att det redan ser annorlunda ut i arbetsrummet jämfört med när bilderna för reportaget i Lantliv togs…

I matrummet står söndagsfrukosten fortfarande kvar på bordet. Solen skiner, men det är blåsigt och kallt.

 

 

Läs mer

”Inget är som väntans tider…”

 

Tiden går, men ingen bebis. Beräknad födelse var 10 mars, alltså i söndags. Som ni förstår blev det ingen förlossning då, och den är inte i sikte på ett bra tag vad det verkar. Hade en del förvärkar i helgen, men det klingade av. Jag räknar kallt med att det kommer ta minst ett dygn, så dagens datum den 13 mars kommer vi också passera. Lika bra det, för den 13de tycker jag inte känns så bra. Med Rio tog förlossningen från en torsdagnatt med vattenavgång till söndag morgon med akut snitt. Så någon raketförlossning räknar jag inte med att det blir den här gången heller. Men det får gärna gå lite fortare än då, den där helgen i maj 2009. Det går alldeles utmärkt om det blir en helt vanlig och ”normallång” förlossning.

Jag har tippat att fredag den 15 mars kan vara aktuell dag. Vad tror ni?

Läs mer

I väntan…

 

Tisdag 26 februari 2013

 De små, små kläderna från Rios första tid är framplockade och tvättade. Jag kan knappt förstå hur liten den lilla varelsen som ska komma verkligen är. Rio var hela 54 cm lång när han föddes och vägde 4235 gram. Bebiskläderna i storlek 50 känns overkligt små. Små, små mössor som passar ett litet huvud som får plats i min hand. Yttepyttiga små strumpor och tossor. Små bodies som passar Rios nallebjörnar.

När vi kom hem med Rio från BB hade han de här små söta kläderna på sig, stl 50. Han somnade omedelbart i sin säng. Bredvid stod två knäpptysta föräldrar som undrade vad de skulle göra nu. Var han våran? Hade han det bra? Hur skulle vi bete oss för att på bästa sätt skapa ett bra och tryggt liv för honom? Det pirrade i kroppen, hjärtat slog ömsom nervösa dubbelslag, och ömsom stora dunkande kärleksvarma dunder som värmde hela kroppen.

Rio 13 maj 2009

Läs mer

Dagens: VABB

Här händer fortfarande inte mycket. Rio är tokförkyld. 39 graders feber när han gick och lade sig ikväll. Jag är inte heller kry. Igår blev det en blixtvisit till jourmottagningen på vårdcentralen (tur att vi har en här på öarna!!) för att kika på trumhinnorna för Rio. Ingen öroninflammation, däremot förmodligen vätska längre ner i hörselgången som skapar tryck innanför örat. Den lilla stackaren skrek så igår. Usch, det är inte roligt när barnen är sjuka. Tur att Andreas är hemma en del denna veckan, för Rio längtar efter sin pappa om dagarna och vill ha båda sina föräldrar hos sig när han är sjuk. Och jag är glad att jag slipper att vara ensam med oron man har för sjuka barn.

Jag har klämt ur mig ett reportage idag. Om Fotö ö-råd. Kan inte visa bilder eller text eftersom det inte gått i tryck ännu. Men Fotö är iallafall den sydligast belägna ön i vår skärgårdskommun. Den är inte stor, vill minnas att jag sett uppgift om 34 hektar, men där bor 650 personer. Fler än på Hälsö, som har strax över 600.

Andreas har vobbat. Det är ett nytt verb, mina damer och herrar. Det innebär att man egentligen vabbar (det vill säga är hemma med sjukt barn) men jobbar. Imorgon är det jag och Rio som är hemma igen. Eftersom jag håller i en stor konferens nästa vecka lär det bli en del vobbning för min del imorgon. Ibland hade det vari skönt med ett jobb där man bara kunde ringa och säga ”Jag vabbar idag.” Lägga på luren och låta någon annan ta ansvar. När man är egenföretagare finns liksom inte den bufferten. Ingen kommer göra mitt jobb om inte jag gör det. Det spelar ingen roll om jag är sjuk eller om världen går under, det är bara så det är. Stålarna måste in, uppdragen slutföras, kunden bli nöjd.

Well. Denna dag ett liv. Blott en dag ett ögonblick i sänder. Jag är lite för trött och sjuk för att egentligen orka hetsa upp mig för det där. Jag ska nog kojsa nu, och så blir det en annan dag imorgon liksom. Så får vi se hur den blir.

Grannarna vabbar de också. Det är fint att ha sympatier. Ibland kollar jag ut genom köksfönstret bara för att se om deras bil står där. Gör den det så vet jag att de också vabbar. Då känns det lite bättre. I helgen tog de med oss ut på en mysig picknick! Vi gick till Västeräng i kylan. Det var vackert. Matsäcken förträfflig (pannkakor med socker på, varm choklad, hallongrottor och ballerinakex). Men barnen frös. Så det blev en kortare tur än de vuxna räknat med. Men vackert var det.

Läs mer

Stirra-i-taket-dag

 

Det händer inte mycket idag. Lilleman och jag sjuka. Eller jag har ju aldrig blivit frisk? Men nu har jag en ny förkylning, ovanpå den gamla kan man säga. Rio är ordentligt förkyld med en väldigt envis hosta. Nätterna blir därefter. Jag fick väl sova sammanlagt ungefär 5 timmar i omgångar. Som krasslig och höggravid är det inte vad jag behöver. Vi spelar på ipaden, ligger i sängen, dåsar och läser bok.  Det är en oändligt långsam och tråkig dag.

Andreas har satt gips i barnrummet. Bygga brukar ju vara något han åtar sig med stor frenesi, men idag gick det segt. Han tog till och med en paus. Satte sig på sängkanten där jag och Rio låg och tittade håglöst framför sig.
– Det är tråkigt, sa han. Axlarna hängde långt ner till armbågarna, ryggen slokade som en sönderskjuten pilbåge.
– Gipset räcker inte, konstaterade han sedan och suckade. Sedan ville han att vi skulle ta in målaren för att spackla och sätta tapet (!!).

Jag ska låta detta smälta något. Vet inte om jag tycker att han var vid sina sinnens fulla bruk när detta uttalades. Som kvinna och strateg ska jag låta detta begrundas.

Vi drömmer om att åka på semester. Som när vi var på det här stället. Jag surfar resor och drömmer. Andy har kallat till ekonomimöte i ärendet.

Jag läser en bok om kompost. Sexigt va? Intressant faktiskt, jag är taggad. Det kommer ett särskilt inlägg om detta.

Nu: lite mera glass.

 

Läs mer