Min stora pojke

IMG_6028

Rio!
Min stora pojke som hunnit bli fem år. Vi tog en tur med morfars lilla båt när vi var i Fisketången förra veckan. Jag fick en chans att bara sitta där, stanna upp och se honom. Och betrakta. Hjärtat känns stort stort när jag ser på bilderna. Så fin han är!

IMG_6033

IMG_6036

IMG_6049

IMG_6072

Plötsligt så lik sin pappa!

IMG_6076

Vi åkte till en ö, Saxen. En favorit sedan generationer tillbaka i släkten. Jag och Rio fick en stund för oss själva eftersom vi lämnat Julian med mormor i land. Vi gick där och hoppade bland klipporna. Så frågar Rio;

– Vem älskar du mest av alla i vår familj?
Jag svarar såklart att jag älskar Rio, Julian och pappa lika mycket.
– Och så Santi förstås! lägger Rio till (vår katt)
– Ja, det är såklart att jag älskar Santi också, säger jag.
En liten stunds tystnad.
-Vem älskar du mest, undrar jag (kan inte hålla mig!)
– Jag älskar Julian, Santi, dig och pappa, rabblar han medan han skuttar på klipporna en bit ifrån mig. Sedan gör han ett sprattlande karatehopp och utbrister full av bus:
– Och   MÄ   SJÄLV!! och skrattar.

Jag tycker det var ett så himla bra svar! Att han lade till att han älskar sig själv! Världsviktigt. Att älska sig själv är ju en förutsättning för att kunna vara en god person och må genuint bra inuti.  Jag blev väldigt stolt och tacksam när jag hörde det. Jag har alltid velat att han först och främst ska ha en god självkänsla. Att han ska veta att han är en bra människa som är värd all kärlek, oavsett hur han ser ut, vad andra tycker och tänker eller vad han väljer att studera eller jobba med. En bra självkänsla som leder honom rätt. Som hjälper honom att navigera mellan rätt och fel genom livet. Att han sa att han älskade sig själv kändes mycket gott i bröstet på mig. För då har jag kommit en bit på vägen i min strävan.

Läs mer

#pizzamotcancer Midsommar 2014

 

IMG_5495

 

IMG_5534

 

IMG_5540

 

IMG_5530

 

IMG_5528

 

IMG_5529

 

IMG_5542

 

På Midsommar ställde vi till med traditionsenligt pizzabak på midsommardagen. Det blir tredje året i rad och eftersom folk frågar hela året efter detta lär det inte bli något vi lägger ner… Dessutom har vi fått generösa ö-bor att öppna plånboken lite extra för någon god sak. Förra året var det skateramp som vi ville få till. På öarna är föreningslivet stort och fotboll och hockey är det man sysslar med. Men både Andy och jag är uppväxta med ett aktivt liv i individsporter; han med skate och snowboard, jag med hästsport. Eftersom det inte passar alla barn (eller vuxna) med lagsport tyckte vi att det vore bra med ett alternativ, och så var idén till rampen född. Bilder på den hittar ni här.

I år kändes temat för pizzan väldigt givet. Vi har familjer i vår närmsta krets som kämpar för att överleva och bekämpa cancer, både förädlar och barn. Dessvärre har vi också släkt som under det gångna året inte klarat fighten, eller som på nytt drabbats. Årets pizza blev därför #pizzamotcancer. Ni kan se fler bilder på instagram med den hashtaggen. Vi bestämde oss för att överskottet i år skulle gå till den fond som våra goda vänner startat inom barncancerfonden.

Ni kan läsa mer om deras kamp   HÄR.   Och   HÄR.     L Ä S.

Jag fick erbjudandet att skriva ett inlägg på Elin och Henkes blogg om pengarna vi samlat in. Jag skrev såhär:

* * *

Hej!
Jag har fått äran att skriva ett gästinlägg här på Elin och Henkes blogg. Vi känner varandra sedan lång tid tillbaka och firar bland annat alltid midsommar tillsammans. Man kan säga att vi gjort det till en tradition. Tyvärr kunde vi inte ha äran att få ha dem här hos oss i år, ni känner alla till varför.

Midsommarfirande hemma hos oss på Hälsö innebär fest och ståhej med mycket människor i flera dagar. Något som också blivit tradition är vårt pizzabak på midsommardagen. Då är det många som vill få tag i en bra pizza – och det är något av Andys specialitet! Den gamla vedeldade bakugnen i vårt kök får stå till tjänst för pizza, och det blir världens bästa kan jag lova. Så bra att vi kan sälja den rakt ut genom köksfönstret. Alla gäster får hjälpa till, för många pizzor blir det och fort går det. Förra året gick överskottet till att bygga en skateboardramp. Den är nu färdig och uppställd på Hälsö.

Det senaste året har vi fått uppleva sjukdom och död bland släkt och vänner. Cancer har drabbat många som vi bryr oss mycket om, däribland Henke. Med anledning av detta kändes årets tema på pizzabaket väldigt givet och naturligt. När nu Elin och Henke inte kunde delta i årets midsommarfirande, ville vi att de ändå på något sätt skulle finnas med oss.

Därför tillägnar vi årets pizzabak till Henke och Elin. För det mod, den styrka, den kämparglöd och målmedvetenhet som de visat upp i kampen om att överleva och besegra sjukdomen. 

Det känns fantastiskt att kunna bidra till något så viktigt som forskning och utveckling av bot mot denna fasansfulla sjukdom. Överskottet vi fick in skänker vi till den fond som Elin och Henke har startat inom barncancerfonden.
Vi vill också passa på att hälsa till Dina och hennes familj som också kämparhttp://dinasbok.wordpress.com

Ni hittar fler bilder från Hälsö på Instagram med hashtagen#pizzamotcancer
Stort tack till alla som hjälpte till att genomföra #andyspizza. Stort tack till alla som kom och köpte.

Kram!
//Elsa och Andreas med hjälp av syster Jenny och en hel bunt vänner

* * *

TACK ALLA SOM KOM, KÖPTE OCH ÅT!
Era pengar har gått till något väldigt väldigt viktigt.

#fuckcancer

 

Läs mer

Det som hände?

 

 

Take pride in how far

 

Ni undrar ju ändå vad som hände. Vad det blev av mig. Ett år av tystnad kräver ett svar. Det förstår jag, det respekterar jag. Förklaringen är mycket enkel – jag har haft fullt upp. Men ett par ord är på sin plats. Så att vi får en utgångspunkt. Ett avstamp. En sten att hoppa till. För att kunna stå och balansera lite på. Innan vi kan hoppa till nästa.

Jag fick barn. Mitt andra. Det var fantastiskt. Jag var (är!) så ofantligt lycklig, tacksam över att han kom, att det gick bra och att han är frisk. Jag satsade allt jag någonsin hade på att klara rollen som frilansande egenföretagande tvåbarnsmamma gift med handelsresande man.

So far so good! Julian har hunnit bli 16 månader, Rio fyllt fem. Jag fick en guldklimp till och mindre tid! Vi blev fyra, en riktig familj. Det är en oerhört mäktig känsla. Nästa vecka börjar båda förskola och jag kan satsa mer på jobb igen. Man kan väl säga att egentiden det senaste året varit… minimal. Det blir inte många minuter per dygn över till att blogga. Men jag saknar det för mycket för att inte gå på det igen. Det är nog så att jag behöver det för att hålla perspektiv på mitt liv. Skriva och fundera har alltid fått mig att må bra.

Vet ni vad som mer hände? IG hände. Nej, inte GI. Ni ser flödet av småbilder till höger i bild? D e t  är IG.   I n s t a g r a m. Ett smått fantastiskt nytt sätt att förmedla sig till världen genom telefonen. Bild, något ord och inte så mycket mer. Snabbt och enkelt. Om bloggandet varit skralt på senaste kan jag säga att instagrammandet (lovar att detta blir ett nytt verb för Svenska Akademin att ta in i språket) varit desto flitigare.

Men. Det ersätter inte den goda texten. Den fina tanken i skriften. Platsen, utrymmet för det skrivna ordet. Jag kommer fortsätta instagramma, absolut. Men jag behöver få lägga ut texten ibland också. Och det fina i kråksången är att det ena inte behöver utesluta det andra.

Kanske kommer bloggen att uppdateras litegrann. I sinom tid. Kanske någon ny look eller så. Vi får se. Whatever makes me happy. Men ni kan vara säkra på ett par saker: det kommer handla om mig. Mitt liv. Min familj. Min ö. Mitt hus, min trädgård och mina ting. Precis som förut. Bilderna kommer att vara tagna av mig (i nio fall av tio). Precis som förut. Det blir väl lite koll i backspegeln, så att jag får berätta vad som hänt sedan sist.

Well. Jag vet inte om ni blev så mycket klokare av det där? Mycket snack och lite verkstad? Ja, ni har så rätt.

Dä ä bar å åk.

Läs mer

Är ni där?

Elsa på Hälsö

Hej! Är ni där? Jag är här!

Det var ett tag sedan. Oh well, ni vet  l i v e t . Det kom emellan. Jag har varit fasligt upptagen med att leva. Kört på en massa cylindrar och glömt bort andra. Men jag saknar bloggandet. Saknar er. Saknar oss. Ska vi ge det en chans?

Egentligen behöver ni inte svara. Jag vet ändå vad jag vill. Så jag fortsätter väl mina avtryck i cyberrymden, så får vi se om ni är med. Jag kommer finnas här iallafall. Så skulle det vara rysligt roligt om ni ville kika in och hälsa på ibland.

Vi ses då!

Puss

Läs mer

J U L I A N

 

IMG_1961

Vi tror att vi börjar närma oss ett namn till den här vackra lilla gossen; J u l i a n. Det känns fortfarande ovant, så vi har inte bestämt oss definitivt ännu. Men inget av de andra på listan känns riktigt hundra heller. Vår motivering till namnet Julian:

– Det ska vara ett namn som fungerar internationellt. Alltså kunna uttalas på svenska, engelska och ytterligare ett språk. Inga å, ä eller ö.

– Det får gärna ha en betydelse, som namnet Rio som vår förstfödde har fått, Rio betyder flod på spanska.

– Det ska givetvis passa barnets personlighet och kunna växa med honom in i vuxen ålder.

– Det ska fungera tillsammans med de andra namnen han kommer bära; Carl i andranamn och Lagström i efternamn.

– Han ska förhoppningsvis bli någorlunda ensam, åtminstone i sin skolklass, om att heta det.

Vad tror ni?

Enligt en webbsida med namnstatistik har namnet Julian följande betydelse:
Julian är en änglalik form av kvinnnonamnet Juliana. Namnet är vanligt i England och USA. Det har länge varit ytterst ovanligt i Sverige. Namnet fanns dock i Sverige redan på 1800-talet. År 1890 fanns det 38 Julian i Sverige. År 2002 fick 34 pojkar namnet Julian som tilltalsnamn och namnet har en uppåtgående trend. Julian kommer ursprungligen från Jupiter som är gud över himlen och ljuset. Jupiter betyder ”skinande/himmelske fader”.

Det där med uppåtgående trend oroar mig. Men resten låter bra. Visste ni att John Lennons son heter Julian?

Läs mer