Dagens: VABB

Här händer fortfarande inte mycket. Rio är tokförkyld. 39 graders feber när han gick och lade sig ikväll. Jag är inte heller kry. Igår blev det en blixtvisit till jourmottagningen på vårdcentralen (tur att vi har en här på öarna!!) för att kika på trumhinnorna för Rio. Ingen öroninflammation, däremot förmodligen vätska längre ner i hörselgången som skapar tryck innanför örat. Den lilla stackaren skrek så igår. Usch, det är inte roligt när barnen är sjuka. Tur att Andreas är hemma en del denna veckan, för Rio längtar efter sin pappa om dagarna och vill ha båda sina föräldrar hos sig när han är sjuk. Och jag är glad att jag slipper att vara ensam med oron man har för sjuka barn.

Jag har klämt ur mig ett reportage idag. Om Fotö ö-råd. Kan inte visa bilder eller text eftersom det inte gått i tryck ännu. Men Fotö är iallafall den sydligast belägna ön i vår skärgårdskommun. Den är inte stor, vill minnas att jag sett uppgift om 34 hektar, men där bor 650 personer. Fler än på Hälsö, som har strax över 600.

Andreas har vobbat. Det är ett nytt verb, mina damer och herrar. Det innebär att man egentligen vabbar (det vill säga är hemma med sjukt barn) men jobbar. Imorgon är det jag och Rio som är hemma igen. Eftersom jag håller i en stor konferens nästa vecka lär det bli en del vobbning för min del imorgon. Ibland hade det vari skönt med ett jobb där man bara kunde ringa och säga ”Jag vabbar idag.” Lägga på luren och låta någon annan ta ansvar. När man är egenföretagare finns liksom inte den bufferten. Ingen kommer göra mitt jobb om inte jag gör det. Det spelar ingen roll om jag är sjuk eller om världen går under, det är bara så det är. Stålarna måste in, uppdragen slutföras, kunden bli nöjd.

Well. Denna dag ett liv. Blott en dag ett ögonblick i sänder. Jag är lite för trött och sjuk för att egentligen orka hetsa upp mig för det där. Jag ska nog kojsa nu, och så blir det en annan dag imorgon liksom. Så får vi se hur den blir.

Grannarna vabbar de också. Det är fint att ha sympatier. Ibland kollar jag ut genom köksfönstret bara för att se om deras bil står där. Gör den det så vet jag att de också vabbar. Då känns det lite bättre. I helgen tog de med oss ut på en mysig picknick! Vi gick till Västeräng i kylan. Det var vackert. Matsäcken förträfflig (pannkakor med socker på, varm choklad, hallongrottor och ballerinakex). Men barnen frös. Så det blev en kortare tur än de vuxna räknat med. Men vackert var det.

Liknande inlägg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *