Det som hände?

 

 

Take pride in how far

 

Ni undrar ju ändå vad som hände. Vad det blev av mig. Ett år av tystnad kräver ett svar. Det förstår jag, det respekterar jag. Förklaringen är mycket enkel – jag har haft fullt upp. Men ett par ord är på sin plats. Så att vi får en utgångspunkt. Ett avstamp. En sten att hoppa till. För att kunna stå och balansera lite på. Innan vi kan hoppa till nästa.

Jag fick barn. Mitt andra. Det var fantastiskt. Jag var (är!) så ofantligt lycklig, tacksam över att han kom, att det gick bra och att han är frisk. Jag satsade allt jag någonsin hade på att klara rollen som frilansande egenföretagande tvåbarnsmamma gift med handelsresande man.

So far so good! Julian har hunnit bli 16 månader, Rio fyllt fem. Jag fick en guldklimp till och mindre tid! Vi blev fyra, en riktig familj. Det är en oerhört mäktig känsla. Nästa vecka börjar båda förskola och jag kan satsa mer på jobb igen. Man kan väl säga att egentiden det senaste året varit… minimal. Det blir inte många minuter per dygn över till att blogga. Men jag saknar det för mycket för att inte gå på det igen. Det är nog så att jag behöver det för att hålla perspektiv på mitt liv. Skriva och fundera har alltid fått mig att må bra.

Vet ni vad som mer hände? IG hände. Nej, inte GI. Ni ser flödet av småbilder till höger i bild? D e t  är IG.   I n s t a g r a m. Ett smått fantastiskt nytt sätt att förmedla sig till världen genom telefonen. Bild, något ord och inte så mycket mer. Snabbt och enkelt. Om bloggandet varit skralt på senaste kan jag säga att instagrammandet (lovar att detta blir ett nytt verb för Svenska Akademin att ta in i språket) varit desto flitigare.

Men. Det ersätter inte den goda texten. Den fina tanken i skriften. Platsen, utrymmet för det skrivna ordet. Jag kommer fortsätta instagramma, absolut. Men jag behöver få lägga ut texten ibland också. Och det fina i kråksången är att det ena inte behöver utesluta det andra.

Kanske kommer bloggen att uppdateras litegrann. I sinom tid. Kanske någon ny look eller så. Vi får se. Whatever makes me happy. Men ni kan vara säkra på ett par saker: det kommer handla om mig. Mitt liv. Min familj. Min ö. Mitt hus, min trädgård och mina ting. Precis som förut. Bilderna kommer att vara tagna av mig (i nio fall av tio). Precis som förut. Det blir väl lite koll i backspegeln, så att jag får berätta vad som hänt sedan sist.

Well. Jag vet inte om ni blev så mycket klokare av det där? Mycket snack och lite verkstad? Ja, ni har så rätt.

Dä ä bar å åk.

Liknande inlägg

3 comments

  1. Hurra! Du är tillbaka! Hoppas livet varit snällt mot dig sedan sist. Jag är mitt uppe i det där första-året-med-två-slitet, men ser ljuset i tunneln vad gäller någon slags stund för mig själv. Bara Penny börjar sova så…

    1. Hej!! Vad roligt att höra från dig! Och rodnande över reaktionen på min comeback… Ja, det är ju liksom ett hästjobb första året med två, men satsa på att få in rutiner för det har du igen sen! Julian är snart 1,5 och har så smått börjat på dagis. Ser fram emot vardag med rutiner och (kanske!) en glimt av en kvart för mig själv här och där. KRAM!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *