Hejdå sommaren 2012…

Åh, vilken härlig höstbild tänker ni. Nej, detta är inte en höstbild. Den är tagen mitt i den svenska sommaren, under pågående semester. Så som vi upplevde den alltså.
Nu ska jag ta bladet från munnen; Jag är inte arg – jag är besviken. Den här sommaren har helt enkelt inte levt upp till mina förväntningar. 
Besvikelsen uppstod redan innan midsommar när min salladsskörd retarderade i sin utveckling. Det som såg så friskt och lovande ut i maj, blev… ingenting i juni. Det som hade börjat gro förtvinade och blev små ruttna centimeterstora blad. Ej ätbart. 
Vädret är min stora hang-up den här sommaren. Jag blev rastlös av allt det dåliga väder. Flera har sagt att  det var nog inte så dåligt iallafall? Nehe. Kul för er att ni känner så. Men där jag har varit har det varit 15 grader, blåsigt och inte mycket till skön sommar. 
I vanliga fall brukar jag inte klaga så mycket på vädret. Det har man ju ändå inte så mycket för eftersom det inte går att påverka alls. Men den här sommaren… Lite bitter, lite förbannad. Och besviken. 
Därför känns det inte roligt med höst. Jag brukar längta efter hösten. Höstmodet, färgerna i naturen, all skördefest, kräftornas tid, tända ljus och myset. Men det här året…? Jag vet inte. Det känns bara som något ofrånkomligt. Inte något jag ser fram emot. 
Hösten leder ju till ännu mer regn. Och blir det en klassisk vinter så betyder det ju ännu mer regn här i Göteborgstrakten. Två plusgrader, regn på snedden och nordostvind som gör att näsbenet värker av kylan. Alla som bor/har bott i Göteborg på vintern vet att 2 + och regn och blåst känns som 10 minus och en bitande kyla som tränger in genom alla lager kläder. Detta ser jag inte fram emot. 
Fattar ni återvändsgränden? 

Liknande inlägg

1 comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *