Life

IMG_2010

 Min lilla guldklimp!

Han är så mysig vår lillebror! Söt, snäll och härlig. Och doften! Åh, denna bebisdoft. Den silkeslena mjuka huden, de små fingrarna som kramar om mina, den supersöta lilla munnen. Gäsparna, suckarna, grimaserna när han vaknar och sträcker på sig – åh så härlig! Det är verkligen en lycka att ha fått en liten pojke till. Rio är den snällaste storebror man kan tänka sig.

Idag är Julian två månader gammal. Det går så fort! Hjälp! Jag vill ju bara stanna tiden och njuta mera. Snusa i den lilla nacken, blunda och njuta när han gnuggar sin lilla näsa mot min om natten. Längta efter de små leendena och lyckan när man når dem. Jag tycker att tiden går fortare den här gången än med Rio.

Det var längesedan det hände något här på bloggen. Jag har… haft annat för mig helt enkelt. Och det tror jag att ni har förståelse för. Det här är något av det absolut viktigaste i  mitt liv, och jag vill vara där då. Dessa två månader har för mig gått ut på att njuta av bebismyset så mycket jag bara kan, och att lära känna Julian.

Jag har fokuserat helt på att komma in i rollen som tvåbarnsmamma och att få vardagen och livet att fungera. Andreas är hemifrån ungefär 2-3 nätter i veckan så jag måste klara mig mycket själv med barnen. Och det har krävt sin tid att få dagar och nätter att klaffa med två små barns behov som ska tillgodoses. Att lägga båda barnen själv t.ex. är ju något av en utmaning emellanåt. Eller att komma iväg, i tid.

Det är otroligt hur mycket man kan göra med en hand! Fixa nappflaskor, hjälpa storebror att rita, hjälpa storebror på med kläder, gå på toaletten,hjälpa Rio på toaletten, laga mat, släppa in katten, mata lillebror och samtidigt läsa godnattsaga, äta, maila – you name it, Ive done it. And I´m probably doin it again tomorrow.

Jag visste att livet skulle få en stor utmaning med förändringen att ha två barn istället för ett. Och jag vill gärna känna mig trygg i den rollen, och känna att jag klarar av den på det sätt jag vill ha det. Vi har blivit matade med hur jobbig ”tvåbarnschocken” är… Så den är jag inte intresserad av att hamna i. Därför har all min kraft och tid gått åt till att få flyt i vardagen. Och jag måste nog ge mig själv en klapp på axeln, för det funkar hittills väldigt bra! Och det känns som att det blir lättare. Jag känner Julian bättre, han växer och blir större och behöver inte äta lika ofta på nätterna t.ex. Kvällarna är ljusare och längre, det är varmare och inte lika mycket krångliga kläder behövs. Vi har en fantastisk tid framför oss och jag njuter verkligen av det. Och av mina fina pojkar!

Nu börjar jag verkligen sakna bloggandet, så nu kommer det nog inlägg med lite större frekvens också.

Godnatt!

 

Liknande inlägg

2 comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *